Viktor ringde vid fyra tiden för då passerade han Lyckebyån på väg hem från jobbet och sa att förtöjningen av min båt såg konstig ut. Jag fick en klump i magen och jag åkte snabbt från jobbet för att titta till båten.

Först så såg jag att båten låg på plats dock ovanligt lågt, när jag kom närmare såg jag varför och fick en ännu större klump i magen.

Jag hamnar nästan i chocktillstånd. Vad har hänt. Är det sabotage. Många tankar för runt i huvudet innan jag samlade mig och vände hemåt och hämtade hinkar och för att kunna tömma båten. Mia och Vanja kom snart efter och hjälpte till. Vi kämpade på och vattnet sjönk undan tills vi kom till en punkt då jag såg att vattet forsade in genom självlänshålen. Snabbt täppa till dessa och sedan fortsätta att ösa så att batteriet kommer fram under vattnet. Jag mätte strömen och det verkade som om batteriet hade klarat sig, på med den elektriska tömningspumpen som startade fint.Och vattnet tömmdes även i kölsvinet.

Båten är tömd dags att kolla statusen på motorerna. Den lilla startade på första knycken  men den stora ville inte, Jag dränerade bort vattnet ur förgasarna och torkade ur så gott det gick. Nytt försök och nu purrar sexan igång. Jag köre den ca en halvtimme och det verkade som om alla cylindrarna var med. Jag håller tummarna att allt funkar även i fortsättningen och att båten inte är vattenfylld i morgon bitti. Jag ska plombera självlänshålen vid nästa underhållsservice.

Härligt att motorn verkar ok efter en del meckande.