Jag var glad när vi hämtade Willy på tågstationen på torsdagskvällen för nu visste jag att det skulle bli fiske av redan på fredagen. Vädret var superbra! Svaga sydvästliga vindar och mulet. Det riktigt kändes som om det var dags för mig att äntligen kliva över den magiska 10 kilosgränsen. Medans jag svängde hem och lämnade båttrailen så passade Willy på att fånga en gädda i Lyckebyån. Jepp det kändes riktigt bra.

Döm om våran förvåning när det skulle bli riktigt trögt och svårt för oss att landa några gäddor. Vi fiskade grunt i både vind och lävikar. Willy körde med sillspinn och jag hade en nyinskaffad söderjigg i tånglakefärg. Inga kontakter alls. Inga följare heller, vad tusan ska vi hitta på! Vi fiskade av några kanter med enstaka små strögäddor som valde att kliva på men vi hittade inte gäddornas ståndsplats helt enkelt.

För att få lite sprattel i slutet av flätlinan åkte vi till en riktig snipvik och jag bytte till en liten jerk. Såja nu kom huggen men ack så små. Jag tror att den största var runt 50 cm. Men det var kul att känna lite hugg i alla fall.

Nåja inget att hänga läpp för, ibland stämmer inte planen alls. Vi får ta nya tag på nästa gäddpass.