Jag hade tagit ledigt från jobbet för att fiska en sista gång under Willys jullov innan det var dags att köra honom till Forshaga. Axel Branje och Viktor kände också suget och tvekade aldrig på min fråga om de ville hänga på.

Efter en regnig natt och morgon så var vi färdigtankade och plöjde genom vattnet västerut för att fiska på Hasslösidan runt klockan nio. Här var vattnet riktigt grumligt och jag hängde på en Wolftail med gulröd svans. Viktor tacklade med ett Jezzalures bete som såg ut som en gädda. Detta bete hade tomten kommit med redan på julaftonen men sedan legat hemma och gottat till sig.

Ganska omgående landar jag en gädda och strax efter så har Viktor ett praktfullt spögung och gäddan drar, nu jäklar tänker jag. Nu är det stort och grabbar tag i håven och gör mig redo för att håva. Vi blev besvikna när vi såg att gäddan var krokad i ryggen och inte någon monstermadame.

Willy använder sig av en hemmagjuten 110 grams jigg som går under arbetsnamnet bumlingen. Den hade en lite sävlig sida till sida gång och efter ganska mycket roddande med riggningen av krokarna så kom kontakterna. Tyvärr var krokarna lite för små så inga gäddor krokades idag av det hemmagjorda betet.

Vi flyttar oss några gånger och fiskar bara på det grunda men idag så har vi svårt att hitta några mängder av gäddor, det är bara strögäddor som landas kanske av något bättre storlek än de riktigt små sniporna och totalt landar vi 16 gäddor med topp 84 cm.

På hemvägen var det lite roligt när en stridsbåt 90 kommer körandes ut från Saltöhamn och markerar att han minsann tänker blåsa om oss. Vi marchar i 25 knop. Vi hör att militärbåten gasar på men det gör vi med så oss kan han minsann inte köra om fast de försöker. Vi vägrar att ge oss och kommer upp i våran maxhastighet 38 knop och kan se att stridsbåten hamnar på efterkälken. Ha ha!