Svårt att hinna med att fiska när man måste vara på jobbet, klippa gräs och en massa andra göromål. Willy och jag snabbade oss och efter att resten av familjen var utfodrad med stuvade makaroner och köttbullar var vi på väg ut i skärgården runt 18:00 tiden.

Vi började utforska ett för oss relativt ofiskat ställe och med ett ganska positivt resultat. Här fanns det gädda av fin kaliber men trots betesbyte så nosade bara damerna och herrarna på beterna och försvann i kraftfulla virvlar. Riktigt frustrerande att inte lyckas kroka utan bara se dom reta oss.

Tiden går och vi omgrupperar och jag skickar iväg jiggen mot en uppgrundning där jag kan skymta tång.

Pang och satan i gatan vilket hugg, jag känner hur gäddan rycker med kraftfulla huvudrörelse men hon är fast. Efter några vevtag känner jag att hon är tung och stark. Hon drar lina trots att bromsen är hårt ställd och det styva jerkspöt är böjt i båge ända ned till korkhandtaget när hon tjurigt drar emot botten. Jag är riktigt orolig att hon ska lossna men efter en stunds kamp kommer hon upp till ytan och Willy håvar gäddan perfekt.

Hon är mindre än vi trodde och nu är jag riktigt orolig att gäddan inte är metern utan strax under som det har varit vid ett flertal gånger. Sanningens ögonblick är nära och vi lägger ned henne försiktigt på avkrokningsmattan och vi kan konstatera att det är good enough. Gäddan är exakt 100 cm och väger 6,7 kilo. Vilken lycka och glädje för mig att det äntligen var min tur att dra metersgäddan.

Strax efter denna fångst så hugger det även på hos Willy, även denna gädda är en potentiell metersfisk men tyvärr så lossnar hon efter en kortare kamp. Nöjda och glada med kvällens gäddfiske åker vi hemåt i den sköna försommarkvällen.

 Nu får jag väl ha den fula solhatten på nästa pass också. Det kan ju eventuellt vara en magisk gäddmagnet. Jag vågar i alla fall inte chansa på att lämna den hemma efter denna fångst.